Sommarvillan på Resarö – gick från 70-talskostym till sekelskiftesdröm
Längst ut på den gamla sommarön Resarö ligger 1890-talsvillan, omgiven av hav och en doftande, tidstypisk trädgård. Här råder lugn och ledighet på pendlingsavstånd från storstadens larm.
Havet. Det kommer man inte ifrån om man besöker det omsorgsfullt renoverade sekelskifteshuset på Resarö. Ön var en gång i tiden en ”riktig” skärgårdsö, dit man tog sig med båt och där välbeställda stockholmare hade sina sommarnöjen. I dag är många bofasta, man kan ta bussen in till jobbet i stan, och sedan vända åter hem till lugnet och skärgårdsmiljön på lagom avstånd från stadens stök. Och på Resarö handlar som sagt en stor del av omgivningarna om havet. Det undgår ingen som besöker den 240 kvadratmeter stora åttarumsvillan ute på udden. Trälhavet syns från alla tre sovrummen på övervåningen; man vaknar med det och man säger god natt till det, däremellan får man njuta av väder och vind och all den underhållning en havsutsikt kan bjuda på.
– När man vaknar på morgonen är havet det första man ser, säger Helena Molund. Varje gång man tittar ut får man en ögonblicksbild. Man ser kanske svanar som simmar på en spegelblank yta, eller att det blåser upp till storm.
När man vaknar på morgonen är havet det första man ser
Familjen består, förutom Helena, av maken Per och barnen Lovisa, Anton och Edvin. De köpte huset 1999, när de återvände till Sverige efter många år utomlands. Då såg det mesta här väldigt annorlunda ut. Villan hade på 1970-talet utsatts för en gör-om-mig-chock som effektivt hade sopat igen de flesta spåren av ursprunglighet. Kakelugnar hade kasserats, tak hade sänkts. I stället hade en kaskad av laminatgolv, strukturtapeter och vändbara panoramafönster förändrat villan, medan trädgårdens ursprungliga paradrabatter och fruktträd hade ersatts av skuggande idegranar.
Detta var inte helt till de nya ägarnas belåtenhet. Charmen med en sekelskiftesvilla är ju, trots allt, att den känns och ser ut som en sekelskiftesvilla. Och här fanns potential, det såg familjen Molund. Men uppgiften skulle bli tämligen stor. När projektet ”gör-om-mig-till-hur-det-var-från-början” drog igång, var det med hjälp av bland andra Stockholms stadsmuseum, en snickerifirma och några svartvita fotografier från 1920-talet.
Bilderna kom från en tidigare ägare och visade ett hus med snickarglädje, glasveranda och lummig trädgård. På en bild anno 1928 syntes solgrindar i trädgården, och Pers pappa använde förlagan till att snickra nya, solglada grindar som numera välkomnar gästerna vid grusgångens början. Under renoveringsarbetet hade familjen hjälp av kunnigt folk på Stadsmuseet som gav råd om vad som är tidstypiskt. Innertak höjdes, fönster byttes ut. Den ursprungliga verandan som syntes på ett av fotografierna återställdes och fick ett välavvägt tak som snickrades efter takstolarna. När de rev ut klickgolv, plastmattor och vävtapeter dök skatter upp i form av pärlspont, bröstpaneler och vackra gamla trägolv som renoverades.
Gamla saker passar ofta ihop, även om de kommer från olika håll i Europa
Finsnickare Urban Hökars platsbyggde en bänk till det stora burspråket. Inredningen skvallrar om att här bor någon som gillar brocante och naturmaterial i lugna färger. Helena har styrt den biten, en smula diktatoriskt ibland, erkänner hon skrattande. Men det syns också att detta är en familj som har bott lite varstans – Bryssel, London, Oslo.
– Vi bodde utomlands i flera år, så en del grejer hade vi med oss hem. Järnsängen i Antons rum och sofforna från London, fast dessa har vi klätt om. Jag brukade också gå en del på loppisar och gamla gårdsauktioner. Kökssoffan är från en bonde i Hälsingland, slagbordet från auktion i Oskarshamn.
De gamla bilderna visade ett hus med snickarglädje, glasveranda och lummig trädgård
– Gamla saker passar ofta ihop, även om de kommer från olika håll i Europa, menar Helena. En del av föremålen i huset är också nygjorda i gammal stil, som matsalsmöbeln från Allinwood som säljer nytillverkat i gustaviansk stil. Huset hade ett Marbodalkök från 1958 när de flyttade in. Det har familjen behållit, men dessutom monterat in en gammal vedspis som har spridit mycket välbefinnande under de 20 vintrar som Molunds har bott i villan.
– Det är faktiskt helt gudomligt, för så fort det känns lite kyligt så tänder man upp och får den där sköna torra värmen. Det är så trevligt när det sprakar i köket.
Att återställa trädgården till ett gammalt hus kan liknas vid arkeologi. Helena utforskade lämningarna från tidigare ägare, i syfte att återskapa gamla tiders mer romantiska blomsterträdgård. Hon använde en förvildad ros för att göra en rosenberså, och anlade nya paradrabatter i traditionell stil. På södersidan hittade hon resterna av en gammal köksträdgård och anlade den på ursprungsplatsen. Idegranarna sågades ner för att ge plats åt nyplanterade äppelträd. Trädgården är en förlängning av huset på sommarhalvåret, med glasverandor och generösa fönster som en båge mellan inne och ute.
– Och det är själva grejen med det här huset, det är inte bara ett hus. Det handlar om hela platsen, med trädgården och alla dess sittgrupper, och bryggan och havet som syns hela tiden. Det här är en plats att leva på.
Arr: Per Wennberg
Ur Sköna hem nr 7 2019
LÄS MER: Barfotanjutning i Sotheby’s-chefens sommarhus på Orust klippor
