Foto: Fredrik Sweger

Stjärnkoreografen Kenneth Kvarnström visar upp sitt att-dö-för-torp, kika in!

En busstur från rampljuset (ett byte i Norrtälje) har stjärnkoreografen Kenneth Kvarnström skapat en torpardröm som vore den ett elegant, egensinnigt dansverk.

Vi slingrar oss genom det sommarprunkande Roslagen på väg mot ett svartmålat torp med vita fönsterspröjsar, gul stjärna på fasaden och röda flöten hängande från taket.

Huset tillhör koreografen Kenneth Kvarnström, 55, nordiskt toppnamn inom modern dans med en rad internationellt uppmärksammade verk bakom sig. Kvarnströms signum: elegans, minimalism, känsla – förmågan att skapa rörelser, stämningar, former, med till synes enkla medel som ljus och färgsättningar (från början ville han bli arkitekt). Efter fyra år som danschef på Kulturhuset Stadsteatern, är han tillbaka som fri koreograf med sitt danskompani K Kvarnström & co.

Kvarnströmskt stilmöte: Louis seize-bord och trälåda. Antikborgerligt och industriretro. Foto: Fredrik Sweger
Konstnären Jan Håfström målade dödskallen direkt på väggen efter en blöt middag. Kenneths svarta dress – always black! – är från hans egen kollektion för By the no. Mattan är gjord av vännen Carouschka. Foto: Fredrik Sweger
I Kenneths händer har det enkla huset från början av 1900-talet fått en ny stram stolthet. 100 kvm är det totalt. Tomten var bara en gräsmatta, ett vitt blad där Kenneth skissade upp en stilig, stram trädgård. Foto: Fredrik Sweger

På arbetsbordet i Roslagen växer det just nu fram skisser och modeller till nya baletter. När Kenneth köpte huset för sju år sedan var det så skruttigt att han fick det utan konkurrens.

– Jag satte genast igång att ta bort alla trasiga, ruttna bräder. Huset fick en helt ny fasad och på baksidan gjorde jag en tillbyggnad med fönsterdörrar och terrass.

När jag skapar dans handlar det om rörelse­poesi, jag byggerarkitektur i rummet som försvinner på ett ögonblick

Fasadfärgen upplevs som svart men är egentligen falugrå, vilket ständigt väcker frågan: Var går gränsen mellan grått och svart? Vi får nöja oss med att det är en mörkmörkgrå nyans.

På vägen utanför går bussen från Norrtälje.

– Och på andra sidan vägen ligger en badsjö. Vill jag bada i havet så är det bara en kort bit till mina vänner som bor vid havet, förklarar Kenneth på sin eleganta finlandssvenska.

Lite blänk i allt det matta, kimröksgrå: Kopparkubsbordet har en bakgrund som balettrekvisita. Foto: Fredrik Sweger
Kenneth hittade en antik mangel i en grannes lada och frågade om han kunde få den. (Grannarna ångrade sig efteråt, när de såg hur fint han renoverat den.) Foto: Fredrik Sweger
Väggens olika färglager blir en abstrakt målning eller alternativ världs­karta. Aaltopallarna är givna hos en finlandssvensk. Foto: Fredrik Sweger

Kenneth föddes i en av Finlands svenskbygder, Karis vid sydkusten. Han är utbildad i Sverige men fick sitt genombrott med baletten Exhibo för Helsingfors festspel 1990, men en stor del av sitt yrkesliv har han haft i Sverige. Kenneth arbetar gärna med kvadrater, rektanglar och kuber i sina uppsättningar. Det går igen i trädgården där han anlagt odlingskvarter i svartgrå lådor.

Interiören går i samma anda. Scenerierna är diskret händelserika, komponerade av saker som Kenneth sparat, fyndat och gett nya roller i livet. Som den gamla järnmangeln som han renoverat och använder som skissbord. Industrilamporna, bland annat JP Johanssons gamla Triplex, har han nosat rätt på i fabriker, tillsammans med sin vän Carouschka, arkitekten och konstnären.

I området bor flera konstnärer. En av dem är Jan Håfström, som ofta hälsar på. Efter en ganska blöt middag drabbades Håfström av målarsug och målade direkt på väggen – ett av sina kända dödskallemotiv.

Intimt och inbäddat med stoppade möbler, matta av Gunilla Lagerhem Ullberg och kuddar i Josef Franks Mirakeltyg. Foto: Fredrik Sweger
Hemtrevligt inbodd fåtölj och brukskonst (flaskor och optikertavla) blandad med coolare design (bordet och Carouschkas matta). Och vad vore rummet utan Jan Håfströms spontanmålade dödskalle? Foto: Fredrik Sweger
Under snedtaket sitter Kenneth och arbetar med kommande uppsättningar, omgiven av affischer och material från tidigare verk. Foto: Fredrik Sweger

– Jag gav Jan några små penslar som han genast slängde bort och begärde några ordentliga så att han kunde måla på riktigt. Jag tittade storögt på när han målade skallen större och större tills den tog upp hela väggen. Vilket kanske inte var meningen, men det blev väldigt bra.

Ett foto av Kenneth tas med dödskallen som fond, sedan han svidat om till kläder han arbetat fram med kläddesignerna Lee Cotter och Astrid Olsson på By the no.

– Vi har samarbetat i flera föreställningar, och när de startade sitt nya märke, tidigare hade de Fifth avenue shoe repair, frågade de om jag ville vara med i deras första kollektion.

Kläderna är skurna så att de går att dansa i. Kenneth hoppar vigt upp på soffbänken. ”Så här vill jag ha bilden.” Som koreograf är han en helhetsvisionär – förutom dans och storyline är han djupt involverad i kostym, scenografi och musik.

Kenneth har en vurm för industrihistoria och saker som brukats på riktigt. Träaskarna har till exempel använts för transport av bakverk. Mässingsinstrument är inte bara vackra, han spelar på dem också. Ullpläden är Pia Walléns klassiker. Foto: Fredrik Sweger
Modellerna är för en kommande balett. Kvadrater, rektanglar och kuber går igen i alla Kenneth Kvarnströms uppsättningar. Foto: Fredrik Sweger

– Jag har varit väldigt inne på barockmusik, det passar bra till mina dansverk. I Tape 2015 hade jag en ensam musiker som spelade luta och teorb på scen, baletten uruppfördes på Kulturhuset/Stadsteatern men sattes också upp i New York på BAM, Brooklyn academy of music.

Det är i arbetsrummet på övervåningen det händer. På bordet står färska scenmodeller, och skissböcker ligger uppslagna, hans moodboards eller lookbooks.

– När jag skapar dans handlar det mycket om rörelsepoesi, jag bygger arkitektur i rummet som försvinner på ett ögonblick. Det blir flyktigt, något du har kvar i ditt huvud. Jag dokumenterar inte så mycket av mina verk på film utan de ska upplevas på plats.

Den som vill få närmare inblick i Kenneth Kvarnströms konstnärliga processverkstad har 100 Dagar att se fram emot, titeln på hans kommande bok. Ja, han skriver också.

Ur Sköna hem nr 11 2018

LÄS MER: Hemma hos rockjournalisten Fredrik Strage samsas tuggummipop med designklassiker – kika in!
LÄS MER: Stjärnkrögaren Johan Jureskog öppnar sitt hem: ”Jag kör alltid ända in i kaklet”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 8 nr av Sköna hem - få 4 rödvinsglas från iittala. Läs mer!