Titta in hemma hos musikern Wille Crafoord!
Musikern Wille Crafoord var ingen Söder-fantast. Ändå hamnade han i en jättevåning på Mariaberget med fru Karin och fem barn. 1920-talshuset är så gediget att lilla dottern Jojo kan hamra på pianot utan att ljudet läcker till grannarna.
Wille Crafoord är mannen som satte svensk hiphop på kartan på riktigt. Bandet Just D rönte stora framgångar med trallvänliga texter förpackade i dansvänligt, lite bluesaktigt fodral. Vi sitter i köket i Willes och hustrun Karins etagevåning på Södermalm och pratar – nej, inte turnéminnen eller festkvällar utan inredning och vad det är som gör ett hem trivsamt.
– Köket är ett av hemmets viktigaste rum för mig. Mitt första jobb var på min systers krog, och sedan dess har jag alltid tyckt om att laga mat. Det var den öppna planlösningen jag föll för när vi tittade på den här lägenheten.
Med många barn i familjen – fem totalt – var storleken av största betydelse. Att alla ska kunna vara hemma tillsammans och ändå få ha sin egen vrå när de önskar det. Wille är ingen inbiten Söderfantast, han har vuxit upp i Bromma, men tillbaka till sina rötter längtar han icke.
– Nej, det är inte min grej. Jag tycker om att åka ut till Bromma och hänga på Solviksbadet, men bo på samma plats hela livet känns fantasilöst. Vi letade efter en stor lägenhet och att det blev Söder är främst för att barnen gick i skola här och att vi fick den till bra pris. Den hade stort renoveringsbehov och mäklaren var usel, vilket vi tackar för!
Jag måste ge min fru en eloge för vårt hem
Vi pratar om det magiska läget på Mariaberget snett ovanför Slussen, enligt Wille har det nästan en avskräckande effekt på människor på bostadsjakt.
– Det är otroliga karaktärer som bor här på berget. Folk kommer nästan inte hit på visningar, det anses liksom ”beyond” tillgängligt för många. Vårt hus byggdes på 1920-talet med Konserthuset som förebild, bygget är så gediget att det är helt knäpptyst genom väggar och golv. Kompakt, rejält och genomtänkt. Inga yviga gester, det tilltalar mig.
Willes svarta flygel har hedersplatsen i vardagsrummet som ligger i öppen planlösning med köket.
– Musiken är central i mitt liv, och den möjligheten skulle jag vilja ge mina barn också. Att ha instrument nära till hands, samma sak med målarfärger och papper, som bäddar för skapande och kreativitet. När min son Dorian ville titta på något på sin Ipad häromdagen, gav jag honom papper och penslar och sa att han först skulle måla av vår häststatyett. Sedan Ipad. Han blev så klart helt tagen av målandet och glömde bort allt annat.
Ingen av Willes föräldrar är musiker (fadern Clarence är känd psykiater och psykoanalytiker) men när han växte upp på 70-talet stod rockstjärna högt i kurs.
– Man lyssnade på musik jämt, MTV var största tv-kanalen och till jul önskade man sig alltid en ny skiva. Nu vill alla bli youtubestjärnor.
Wille lyckas ha dottern Jojo på höften, servera kaffe och svara i telefon samtidigt. Van att ha många bollar i luften både i och utanför jobbet. Vi sitter vid matplatsen där familjen så ofta som möjligt äter middag tillsammans – vilket betyder sju personer runt bordet.
– Vi har möjlighet att ge alla barnen varsitt rum och det är såklart bra, men å andra sidan gillar jag kollokänslan också, när syskon får tränga ihop sig och dela rum. Här har tonåringarna en egen del och småbarnen hänger i sitt lekrum där uppe.
Karin och Wille har gjort om mycket sedan köpet men utan att renovera sönder våningens karaktär och ursprung, vilket Wille gärna återkommer till.
– Jag tilltalas av att huset är byggt med så mycket andakt och tid. Det känns verkligen i väggarna.
Inredningen är behaglig och varm med mjuka färger och material. Övre planet med sovrum och lekhäng för de yngre, det nedre med sociala ytor för de äldre. Wille har gott om eget utrymme, både en målarateljé och en musikhörna med trumset och gitarrsamling.
Lägenheten hade stort renoveringsbehov och mäklaren var usel, vilket vi tackar för!
– Jag tycker att det är roligt med inredning, men måste nog ändå ge min fru en eloge för vårt hem. Det är Karin som hitt-ar godbitarna, soffbordet av glas och mässing köpte hon precis på Bukowskis market. Det väger bly och var lite krångligt att få upp till vår våning högst upp, men allting går. Karin har sytt gardinerna och målat och fixat alla fönster själv. Vi har nästan inga nya möbler alls, det mesta här bär på en historia.
På väggarna hänger många av Willes tavlor, mestadels familjeporträtt.
– Målning har blivit en stor del av mitt liv på senare år, men det är svårt. Hittills har jag bara målat för mig själv. Jag tycker om att ta med mig staffli, färger och penslar och stå nere i Olle Adolphsons park, runt hörnet, och måla. Utsikten över Stockholm ger en sådan harmoni.
Detta känns kanske långt ifrån Just D-Wille, men faktum är att Just D lever och frodas och repar som bäst.
– Det är så inihelvete roligt att man bara inte kan sluta! Vi lever ju annorlunda liv i dag. Det är inte bara att slänga sig ut på turné när man har familj och barn, men vi spelar när vi känner för det och när vi får bokningar. Vi har en podcast där vi släpper en singel i veckan. Och vi är givetvis originalbesättningen – Peder, Gustave och jag.
Jag har ett sjukligt stort intresse för det gamla Stockholm
Willes tredje passion, historia, får han utlopp för i populära podcasten Våra drömmars stad, ”en hisnande tur bland hårdfakta och skrönor”.
– Jag har ett sjukligt stort intresse för det gamla Stockholm. Min ingifta morfar, Gunnar Hultberg, ordnade stadsvandringar här som han orerade om. Då var jag för liten men det han berättade satte sig ändå i mig. När man bor så här går det inte att undvika Stockholms historia – den ligger utanför porten åt vilket håll jag än går.
Podcasten gör han tillsammans med Olle Adolphsons son Linus Eklund Adolphson och Staffan Lindfors.
– Jag gillar att folk lyssnar, det auditiva som en podcast ger. Det fångade mig direkt och jag blir oerhört stimulerad av arbetet. Det är tidskrävande, herregud så mycket tid jag lägger ner, men det är väldigt roligt.
Wille tar oss på en promenad för att visa sina älsklingsställen i kvarteret, och det tar inte många sekunder innan fotografen och jag är djupt indragna i vår huvudstads arkitektoniska och historiska skatter.
Ur Sköna hem nr 9, 2017
LÄS MER: Hemma hos Putte Nelsson: ”Alla ska känna sig fria att slänga upp fötterna på bordet”
LÄS MER: Fyra musikstudios och spa – paret Bagge visar upp sitt lyxiga hem
