Stol Sting
Ungefär som en kaviartub fungerar maskinen som pressar ut stolen Sting. Fast i stället för kaviar är det 500 grader hett aluminiumämne som trycks genom profilen i formen av härdat stål. Svårare än så är det inte. Eller?
Möbelformgivarna Fredrik Mattson och Stefan Borseliusklurade i två år innan allt gick i lås. Många bakslag bekämpades med
envishet innan Sting, en aluminiumskapelse i fyra delar, kunde
presenteras på Möbelmässan för ett år sedan.
Men bara några veckor
tidigare såg det ut som om allt skulle gå om intet. Aluminiumet som
skulle igenom pressarna på strängpressningsindustrin Sapa i Finspång
ville inte komma ut på rätt sätt. Fyra gånger hade testpressningarna
misslyckats. Varje gång innebar ett produktionsstopp med förseningar på
flera dagar och omständliga rengöringsprocesser för att få
pressverktyget användbart igen.
– Vi hade
gett upp. Det var verkligen deppigt. Vi insåg att vi aldrig skulle få
stolen klar till Möbelmässan i februari, säger Fredrik.
Men så kom beskedet.
– Vi blev väldigt glada när de ringde och sa att det gick, säger Stefan.
Exakt vad det var som löste det hela, vet de inte, men mindre justeringar hade gjorts på verktyget.
Sedan dess har 2–4 mm tunna stolsitsaroch -ryggar pressats fram ur maskinen, den enda i sitt slag i norra
Europa. Som kaviar, fast aluminium. Skivorna kapas först i
60-meterslängder, sedan kortare för att bli mer hanterliga, till slut i
mindre bredder till sitsar och ryggar. Och en av de riktigt listiga
sakerna med Sting är att materialet kan kapas i olika bredder för olika
ändamål. Den finns också som soffa till exempel, och från usa har en
förfrågan kommit om att öka bredden på sitsen till 45 i stället för de
vanliga 40 centimetrarna. Allt för att passa den amerikanska smaken –
och baken – bättre.
Ryggstödet och sitsen sätts ihop med ett snäpplås och delarna låses i sin position av benen, två svängda medar av rostfritt stål, som skjuts in från sidorna.
Är
Sting svaret på en stolformgivares dröm? Det verkar så. Den har allt
som en stol ska ha, och lite till. Den är 100 procent återvinningsbar,
är lättproducerad eftersom den endast består av fyra delar, den kan
användas både inomhus och utomhus, och sist men inte minst viktigt: den
är kopplingsbar och stapelbar, vilket gör den attraktiv för beställare
som vill ha, säg, 400 stycken till en samlingslokal.
– Men samtidigt är den intrikat som solitär och klarar att stå för sig själv, säger Fredrik Mattson.
Vilket förstås borgar för att även vissa hem med största säkerhet kommer att utrustas med Stingstolar framöver.
–
Arkitektbyrån White är en av köparna hittills, de har ställt några av
stolarna inne och några ute, på andra sidan om en glasvägg i ett
personalkafé, berättar Stefan.
På det halvår som stolen varit i
produktion hos Blå station, har ca 4 000 stolar sålts, många av dessa
har gått på export till Japan, Tyskland, Italien och Spanien.
Att
det blev Blå station som producerar den blev ett naturligt val. För dem
har Fredrik tidigare gjort ett par stolar – den uppmärksammade
snurrstolen c som ser ut precis så, och som har plats för en bärbar
dator på ena armen, samt fåtöljen som kan länkas ihop till en soffa.
Vilket förstås borgar för att även vissa hem med största säkerhet kommer att utrustas med Stingstolar framöver.
– Arkitektbyrån White är en av köparna hittills, de har ställt några av stolarna inne och några ute, på andra sidan om en glasvägg i ett personalkafé, berättar Stefan.
På det halvår som stolen varit i produktion hos Blå station, har ca 4 000 stolar sålts, många av dessa har gått på export till Japan, Tyskland, Italien och Spanien.
Att det blev Blå station som producerar den blev ett naturligt val. För dem har Fredrik tidigare gjort ett par stolar – den uppmärksammade snurrstolen c som ser ut precis så, och som har plats för en bärbar dator på ena armen, samt fåtöljen som kan länkas ihop till en soffa.
Stefan har tidigare bland annat fått pris för byrån Geplats i egen produktion, och på Konstfack bestod magisterexamensarbetet i en stolproduktion tänkt för Volvos showrooms, tillverkad i liknande material som bilarnas instrumentbräda.
Det var efter ett besök hos Sapa som Stefan och Fredrik började fundera över hur tekniken skulle kunna användas för att göra en stol. I ungefär ett år tänkte de innan tillverkningen satte igång.
Strängpressningsindustrin Sapa hade aldrig tidigare fått en förfrågan om denna typ av möbelproduktion, och det krävdes övertalning innan de åtog sig jobbet. Vanligtvis tillverkar de aluminiumprofiler till bland annat båtar, fönster, flaggstänger och båtmaster.
– Ett är säkert: Den här stolen hade inte funnits om vi inte båda hade jobbat på den, säger Fredrik – och Stefan håller med.
De känner varandra väl vid det här laget. De är båda Malmökillar, Stefan är 29 år och Fredrik 30. På var sitt håll utbildade de sig till möbelsnickare, bland annat på Steneby-skolan. Slumpen gjorde att de för några år sedan hamnade i samma klass på Konstfack. År 2002 var de klara med magisterutbildningen i inredningsarkitektur och möbeldesign, de tillhörde den första kullen som gick den renodlade möbeldesignutbildningen.
På Konstfack upptäckte de att de trivdes tillsammans och gillade att diskutera idéer med varandra. En ömsesidig respekt och inspiration verkar finnas mellan dem – liksom en stor portion humor och skämtlynne. Ibland åt det retsamma hållet…
Sedan ett år tillbaka sitter de tillsammans ”i ett råttbo”, och arbetar, men de har inte företag ihop, utan jobbar var och en för sig.
– Det funkar lite som en stafettpinne mellan oss, vi lämnar över en idé som den andre tar vidare och sedan ger tillbaka. Och vi känner varandra så väl nu att vi vet vad den andre kommer att säga. Det gör att jag först måste tänka igenom en idé noggrant innan jag presenterar den för Stefan. Jag vet vad han gillar, så ibland fixar jag en glass- och bulldag och lägger fram min idé, ler Fredrik.
Fredrik är pratsam och snabbtänkt. Stefan tänker lite längre. När Fredrik beskriver Stefan blir det med ord som ”analytisk, strukturerad, påhittig och tålmodig”.
Stefan replikerar:
– Måste jag bara säga snälla saker? Jaha, ja då blir det väl ungefär samma. Fast en skillnad är nog att Fredrik tänker mer konceptuellt, och jag mer detaljerat tekniskt. Men vi för en diskussion hela tiden. Att arbeta två tillsammans är lagom, då blir det inget tjafs.
De är båda övertygade om att de har stor fördel som utbildade möbelsnickare.
– Det är lättare att fungera som formgivare när jag vet hur saken tillverkas och fungerar, säger Fredrik.
– Absolut, säger Stefan, även om vi nu har gjort en aluminiumstol med profiler som fäster i varandra, och ben som låser fast dem, liknande sätt kan man också använda inom snickeriet.
– Det är intressant att testa nya saker, och lära sig mer. Nya material är mer spännande än de gamla, men grunden finns i hantverket, säger Fredrik.
Nu kan de gott och väl tänka sig att göra andra produkter också, det behöver inte vara möbler.
– Och vi ska inte pressa allt ur den här idén, säger Fredrik välfunnet.
– Nej vi tänker inte nischa in och bli strängpressningskungar, säger Stefan.
– Men kanske några saker till, säger Fredrik. Jag är sugen på att arbeta med andra material, kanske plast. Det är ett billigt och lättarbetat material.
I dagsläget är de dock i ungefär samma situation som för ett år sedan. Med ett projekt som ännu inte är i hamn och med tänkt premiärvisning på Möbelmässan. – Just nu är det inte lugnt alls, men vi har lärt oss att man måsta acceptera misslyckanden på vägen, säger Stefan.
Juryns motivering:
”Med iskall konsekvens i materialval
och detaljer är detta en möbel där det verkligen hettar till. Osvenskt vass design med sting!”
Årets jury har bestått av arkitekterna Love Arbén och Thomas Sandell, designhistorikern Sara Kristoffersson och Sköna hems
chefredaktör Lotti Ander.
För god och nyskapande möbelformgivning
Årets möbel, Sköna hems utmärkelse för god och nyskapande möbelformgivning, delades ut första gången 1993. Årets belönade möbel kan
ses på Area modern på Möbelmässan, i Sköna hems monter B01:01, samt i Blå stations monter C08:49. Utmärkelsen delas ut på Möbelmässan den 4 februari, och består av ett exklusivt diplom, i år utfört av grafiska formgivarna Gabriella Frankander och Sofia Uddén.
Tidigare mottagare av Årets Möbel:
1993 Johan Hellström för bokhyllan Kubik.
1994 Morten Kjelstrup och Allan Østgaard
för barnmöbelserien Mammut.
1995 Björn Dahlström för Liten fåtölj.
1996 Jan Schedin för bord- och bänkserien J.S.
1997 Anki Gneib för hylla Squeeze.
1998 Jonas Bohlin för kollektionen Liv.
1999 Åke Axelsson för stol Anselm.
2000 Mats Theselius för stol Ambassad.
2001 Jonas Lindvall för stol Oak.
2002 Boris Berlin och Poul Christiansen för stol Non.
2003 Per Sundstedt för gungpallen Ving.
