Anna Åbergs krönika: "Vem vill vara sist på bollen liksom?"

Två dagar efter nyår då är det full vår på sociala medier. Hej krispiga tulpaner, hej pärlhyacinter, hej återkommande pasteller i soffan. Samma visa varje år, och jag är inget undantag. Jag hann i ärlighetens namn knappt svälja julgröten innan jag hade dansat ut julen. Och köpt mig ett knippe krispiga tulpaner som jag visade upp på Instagram som ett tjusigt vårtecken.

Sköna Hems chefredaktör Claes Blom ifrågasatte i sin ledare häromsistens om det verkligen bara är en massa skryt bakom alla bilder på inredning och prylar som läggs upp idag på sociala medier. Vissa personer anser att det är så, men han hade en annan tes, att det inte alls behöver bottna i skryt, utan att vi bara vill visa upp det vi brinner för.

Jag tänker så här, att eftersom vi i vår tid lever mycket genom sociala medier så gäller det kanske också för många att vara först med det senaste? Eller vad tror ni? Det blir en hets att vara först, för vem vill vara sist på bollen liksom? Vi säger hej till våren precis när vintern gjort sitt intågande. Säger vi hej till våren i januari så är det för att vara först, för alla som bor här i norr vet ju att våren inte kommer i januari och februari.

Vi har köpt ett hus, och ska skapa oss ett nytt hem på 350 kvm. En dröm för någon som brinner för inredning, men det är banne mig inte enkelt att få det att bli ett hem som man inte redan har sett sig mätt på i tidningar, bostadsannonser, på Instagram och på bloggar. Alltså svårt att vara först.

Vi är bland annat ute efter att hitta matstolar till matsalen, och ja nog sjutton önskar jag att jag hittar en stol som inte är så vanlig, som jag gillar, OCH som vi inte blivit matade med socialt de senaste åren. Second hand är såklart toppen, men man är ju i ärlighetens namn inte först där heller. Men det kan ju i alla fall bli unikt på ett annat sätt, men svårt att finna 8-10 likadana unika stolar...

Jag var faktiskt en jäkel på träslöjd. Kanske ska köpa mig en svarv. Plats har vi garanterat, så kan jag börja svarva mig mina egna stolsben och hyvla sitsar för glatta livet nere i skräckkällaren. Garanterat unika stolar, och jag skulle vara först med något (och säkerligen även på grund av hur lång tid det skulle ta...). Men så tänker jag ett steg längre, jag vill inte riskera att svärmor faller i golvet vid nästa familjemiddag bara för att jag ska vara så jäkla speciell och först.

Nej man kanske ska ta sig till Ikea ändå och köpa sig ett gäng supervanliga stolar som hundra tusentals andra har, varför inte köra på en Billy också. På Ikea är man aldrig först, men man är heller inte sist. Man kanske bara ska fortsätta vara så där härligt mellan, bara glida med strömmen, och slippa tänka. Vi bor ju ändå i landet lagom så jag kan ju alltid skylla på att det ligger i generna om nu huset blir för vanligt.

Anna Åberg

----

Fler krönikor av Anna Åberg

"Skit i kopiorna – köp second hand!"

"Jag tänker inte alltid på mina barns bästa"

"Trodde aldrig att jag skulle investera i en så fånig julpryl"