Designklassikern: PH5
”Selve øjeblikket i Pouls liv”, skriver Paul Hammerich i sin digra krönika om Poul Henningsen (1894–1967), Lysmagaren. I ett och ett halvt år hade han kämpat vid ritbordet för att uppfinna den perfekta ljuskällan – lampan som inte bländar.
Plötsligt en novembernatt 1925 är den där – en liten skiss med den uppochnedvända tallriken överst, skålen i mitten och koppen underst. Ögonblicket infinner sig – ”ph-lampen er skabt”.
Åren närmast efter föder en rad modeller, de flesta konstruerade utifrån principen om ett reflekterande flerskärmssystem med ljuskällans mittpunkt
i centrum.
Men skönheterna hade enligt upphovsmannen sina brister. En sådan var att de vackra glasskärmarna hade en tendens att gå sönder när lampans alla delar skulle demonteras för glödlampsbyte eller rengöring. 1958 tog Poul Henningsen sig an uppgiften att förbättra lampan.
Den nya ”definitiva” ph 5 var helt i plåt och bestod av endast två delar som lätt togs isär. Upphovsmannens färgteorier om dagens och kvällens skiftande ljus omsattes nu också i en inre rödmålad kon och en liten blå reflektor, som tillsammans skapade ett varmare ljus. Det är människans uppgift att ”spänna en bro av konstgjort ljus mellan afton och morgon”, sade han.
Lamporna tillverkades redan från start av Louis Poulsen, och Poul Henningsens många modeller – det finns fler än 25 i produktion – är ännu i dag ryggraden
i den danska fabriken.
I Danmark var Poul Henningsen också en stridbar och radikal kulturpersonlighet. Med häcklande kabarétexter och sexuell och politisk frispråkighet väckte han rabalder under hela sitt liv.
1943 kom han till Sverige på flykt undan nazisterna; den nattliga roddturen över Öresund gjorde han tillsammans med bland andra Arne Jacobsen som var av judisk börd.
Universalgeniet Poul Henningsen lär ha stått vid sin hyvelbänk redan som treåring, och skrivmaskinen arbetade han vid fram till sin död. Paul Hammerich kallar honom i den nämnda biografin för en humanismens hantverkare.
