Sista skriket – Globalt
Allt finns överallt, i kvarterets närbutik eller en internetadress bort. Lika härligt som jag tyckte det var när de utländska inrednings- och modemagasinens grejer började gå att få tag på här i Sverige, lika besviken blir jag nu när något fantastiskt jag köpt med mig hem från en resa finns om hörnet från kontoret, till och med i en bättre färg.
Det fanns en tid när man åkte till London för att köpa skivor och till möbelmässan i Milano för att se det allra nyaste som inte fanns och aldrig skulle finnas här hemma. Nu får jag pressmeddelande om produkter från hela världen innan de lämnat fabrikerna och det går att ladda ned skivor i samma sekund de släpps.
Och det här borde ju vara demokratiskt och bra, men jag vill inte! Jag erkänner, jag är en bakåtsträvare och en snobb. Och allt är verkligen inte guld som glimmar, ”afrikanskt” och ”asiatiskt” görs så bra i helt andra länder att man måste lusläsa lappar och märken. Dansk design trängs i designbutikerna över hela Europa, Ikea finns överallt.
Jag var i Warszawa för sådär tio femton år sedan. Från tågfönstret in mot staden såg vi en bonde plöja med häst. Lite senare på ett kafé beundrar jag de ”öststatssnygga” muggarna, vänder dem för att se var de kommer ifrån, jo, Ikea förstås. Svenska Lexington och Gant leker med den amerikanska drömmen, flaggor och stadssiluetter i överflöd. Jag vet inte hur det ska gå med framtidens antikviteter, kommer det gå att ha så stor kunskap om ett ämne när utbudet är oändligt stort och globalt? Någon måste väl helt enkelt börja bestämma vad som är ”äkta” och ”falskt”?
Jag tog mod till mig och köpte de perfekta skorna på Paul Smiths hemsida. Efter att ha läst om leveranskostnader och kontokortssäkerhet femton gånger skickade jag in beställningen vid 3-tiden på eftermiddagen. Vid lunch dagen efter ringer min telefon, utanför min dörr står ett bud med en skokartong från England. Ligger inte England längre bort nuförtiden?
Som tur – eller otur – är, är inte allt lika lättåtkomligt även om det verkar så från början. Det händer att jag får underbara, glamorösa, generösa inbjudningar. I möbelmässetider sliter jag upp kuverten och hoppas att datumen ska stämma med de dagar jag ska vara där. Annars har jag en återhållsam inställning, det kan nämligen stå: ”Dear Karolina. Please find attached the final programme for the International Design Forum taking place in Dubai…” eller ”Moroso in New York city opening it’s first retail store and showroom, please join us to experience Moroso world”. Men skönt nog ligger vissa platser och saker fortfarande utom räckhåll, och drömmarna kan leva kvar.
