Nöjeskonsumera eller inte – det är frågan.

Behöver vi en till stol?

Jag står framför en korkvägg på möbelmässan och läser brittiska designikonen och inredaren Ilse Crawfords ord, utskrivna och uppsatta för utställningsbesökarna att reflektera över.

Och så försöker jag göra just det – reflektera. Behöver jag en till stol? Ja, faktum är att jag gör det – om två veckor kommer halva släkten på besök för att fira mina blivande tvååringar och tårtan smakar nog lite godare om farmor slipper stå och äta den.

Men jag tänkte mig nog ärligt en budgetvänlig klappstol eller två från IKEA som lätt går att stuva undan efter att gästerna åkt hem. Ingen designklassiker med högt andrahandsvärde, inget passionsköp där estetiken fått mig på fall. Bara rätt och slätt en extra sittplats vid behov.

Men Ilses fråga väcker onekligen tankar. Hur ofta BEHÖVER vi något? Och ska vi verkligen bara slå till på saker vi behöver, aldrig på onödigheter vi liksom älskar trots bristen på funktion? Och hur är det med att byta en nödvändig pryl – säg soffan – mot en annan, lika praktisk, men snyggare?

Folk som vet hur den globala ekonomin funkar säger att om vi slutar konsumera så stannar världen, och det vore ju … en smula opraktiskt. Å andra sidan verkar vårt klot må dåligt av nivån vi konsumerar på just nu, vilket innebär att vi behöver öva på vår återhållsamhet.

Hur hittar man balansen? Får vi kanske köpa EN stol till, men inte TVÅ? Får vi bara byta soffor med varandra, inte köpa helt nytillverkade? Och hur ska det gå med alla fina stilleben här i världen om vi plötsligt bara köper praktiska ting, inte vackra?

Det finns en annan aspekt av den nya konsumtionsetiken också. Att designkopior är ajabaja vet vi redan. Och alla har vi fått höra att det är smartare, bättre och mer försvarbart att spara ihop till det man verkligen vill ha, än att köpa en billig kompromiss.

Frågan är bara hur alla som faktiskt inte kan spara ihop till sina drömköp ska agera? Får de inte köpa något alls då? Har inte alla rätt till ett hem att trivas i, även om det är fyllt med billiga men snygga kompromisser på grund av att ens ekonomiska förutsättningar inte tillåter något annat?

Att shoppa sig lycklig må vara en sanning med modifikation, men säg att vi skulle dra ner konsumtionen överlag till en nivå där varje köp faktiskt blir genomtänkt. Att vi väljer naturmaterial före plast, inte köper något bara på grund av en röd prislapp och alltid sover på saken innan vi slår till.

Säg att vi skulle skärpa oss tillräckligt för att lyckas stänga den där vidöppna inkörsporten för alla dåligt genomtänkta hyllvärmare som strömmar in i våra hem. Då borde vi väl få köpa en till stol, oavsett om den är designad av en mästare, förjäkligt snygg eller rätt och en slätt en parkeringsplats för farmor under tvåårskalaset?

—-

Maria Soxbo

Fler krönikor av Maria Soxbo 

”Jag tänker att vi gör fem superenkla grejer tillsammans under 2015”

”Ett halvt ton livsstilsporr ersattes hallens sjöstensgrisar”

”Tatisoffbord bytes mot rosa fluffig 80-talssoffa”