Antikens stilideal har influerat genom alla tider. Men nu kombineras det klassiska formspråket utan pardon
med vår tids glimt i ögat!

Nu har vinden vänt. Det som formgivare under en längre tid ansett vara politiskt inkorrekt har på sistone
blivit en stor inspirationskälla. Nu är man åter beredd att plocka upp antikens ideal – gärna kryddad med en stor nypa humor.
Men vad beror det på? Verklighetsflykt? Eller är det en motreaktion till ett högt uppskruvat tempo? När informationsflödet är snabbare än någonsin och det känns som
om jorden snurrar allt fortare blir historien intressant. Nu riktar vi blicken långt bakåt.
Få tänker på att många svenska byggnader och inredningar har lånat sitt formspråk från den kultur som blomstrade kring Medelhavet för mer än tusen år sedan. Den antika kulturen utgjorde under århundraden västvärldens kulturella ram. Genom medeltiden, renässansen, barocken, romantiken och klassicismen studerade och imiterade man antiken.

Antiken var norm för politiskt handlande, moraliska begrepp och – inte minst – estetiskt skapande.
Den klassiska arkitekturen med sina geometriska former och harmoniska proportioner har haft stor betydelse för västerlandets byggnads- och inredningskonst. Pelare, pilastrar, kolonner, bårder och frontoner – triangulära utsmyckningar ovanför ett fönster eller en dörröppning – är vanligare än man kan tro på svenska byggnader.
Också inredning som möbler, speglar, ljusstakar och glas har under olika epoker präglats av antiken. Med tiden har den antika epokens tankar bleknat, och de politiska, etiska och estetiska normerna ersatts med samtida ideal. Men formspråket består och är på nytt aktuellt. n