Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa skonahem i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Stefano Giovannoni sätter formen

Stefano Giovanni sätter färg och form på vardagens föremål. Sköna hems  Dan Gordan träffade den lekfulla formgivaren på hemmaplan i Milano.

Han  är kraftig som en kompakt tjur, karaktärsfull med kraftiga ögonbryn  och  med ett stort leende i ansiktet. Men det vänliga anslaget till  trots  inleds intervjun med Stefano Giovannoni på en poetisk eller  möjligen  teoretisk nivå jag har lite svårt att greppa.

– Din nya lampa, inleder jag, påminner mig om både så kallad primitiv   konst och skulpturer av Picasso eller Henry Moore. Håller du med om den   beskrivningen?

Han tittar upp och svarar snabbt: 

–  Nej, nej, inte alls. Fel. Det handlar om symmetri. Om en lek med   metafysikens lagar. Lampan är geometri i ett möte med minne och mening.

 

Minne och mening är två vackra ord, tänker jag, men när han ser min aningen frågande min, 

 tillägger han:

– Ja, okej då, man kan se lampan som en mask som släpper igenom ljus på   vägg­en. Och visst, jag kan se att den i uttrycket påminner om  primitiv  konst.

 

Stefano Giovannoni är känd som designern bakom en rad av Alessis mest   framgångsrika produkter, ofta av det mer lekfulla slaget. Nu har han   gett form åt en lampa för holländska Moooi och jag träffar honom i deras   showroom i Milano. Själv bor han, berättar han senare, bara hundra   meter bort i en röd tegelbyggnad som rymmer både ateljé, bostad och på   bottenvåningen ett stort showroom. Det senare under den stora   möbelmässan i april uthyrt till Tom Dixon och dennes utställning.

 Det teoretiskt poetiska anslaget lämnar han snart, hyggligt nog, och   berättar entusiastiskt om sitt konkreta designliv. Själv minns jag hur   förtjust jag blev över hans toalettborste Merdolino – en grön benknota   nedstucken i en blomkruka. 

– Den var kul, håller han med. Men jag har ingen särskild favorit. Alla projekt är nya.

Beskriv din stil!

– Stil? På 1900-talet kunde design, precis som konst, kopplas ihop med   en speciell stil och med språk. I dag där­emot tittar vi på historien   samtidigt som vi ser oss omkring i världen, i 360 grader. Själv är jag   väl den mest eklektiska designer som finns. Jag har gjort allt från   glassar till bilar, förpackningar, mobiler, kök, badrum, en dator, glas,   klockor … Dock ingen båt …

 

Det känns både onödigt och omöjligt att fösa in Giovannoni i någon   stilfålla. Skulle det ändå göras vore det inte i den minimalistiska.

– Min lärare var minimalist så jag inledde faktiskt min gärning i den   riktningen. Men med tiden blev min värld populärkulturens och jag hade   en önskan att öppna mig för ett vidare designperspektiv.

I slutet av 1980-talet sökte han, tillsammans med vännen Guido   Venturini, upp Alberto Alessi på fabriken i den lilla byn Crusinallo i   italienska alperna. ”De var nervösa, men också lekfulla och tydligt   inspirerade av serier”, har Alberto Alessi skrivit om mötet. Han visade   runt dem i fabriken och fick de (relativt) unga formgivarna att insupa   atmosfären. När de senare återkom med skissblocket fullt, fann Alessi   bland alla teckningar en bricka i metall med en liten gubbe perforerad runt kanten. 

– Ja, det var Girotondo och brickan blev mitt första designobjekt,  minns  Giovannoni och gör en snabb skiss av gubben för att försäkra sig  om att  jag hänger med. 

– Den innebar en revolution och det blev med tiden hundratals varianter   med den lille gubben. Girotondo­familjen är den största succén i   designhistorien – sju miljoner föremål har sålts genom åren, konstaterar   formgivaren med ett litet skratt.

 

För Alessi kom Giovannoni och Girotondo som en skänk från ovan. I ett   tufft läge för företaget blev den lille gubben inledningen av ett nytt   och extremt framgångsrikt decennium. Ett år senare, 1990, var det dags   för Philippe Starcks citronpress. Och på den vägen fortsatte det under   många år. 

Vad är viktigast, skönhet, funktion eller lekfullhet?

– Jag pratar aldrig om skönhet, svarar han bestämt. Skönhet betyder   ingenting, eller snarare, den betyder olika saker för olika människor.   Funktion, jovisst. Lek, absolut. Vi måste leka.

Någon designfilosofi är det svårt att se i hans omfattande produktion,   men själv säger Giovannoni att den franska sociologen Pierre Bourdieus   tankar om objekt och samhälle, varit viktiga för honom.

– I vårt rika samhälle behöver vi inte fler saker, varken möbler,  lampor  eller kläder. Vi har redan allt vi behöver. Ändå har objekten en  stark  mening och betydelse för oss. De representerar och identifierar  oss och  kan utgöra skillnaden mellan rik och fattig, mellan en  kulturell och en  mindre kulturell människa. När jag kom in i  designvärlden blev det  viktigt för mig att avdramatisera allt det här.  Jag ville avlägsna mig  från den här ”show  off”-mentaliteten, och ironi  blev mitt  förhållningssätt.

Senaste tiden har han arbetat mycket för L’Oréal, bland annat med   butiksinredningar för vilka en ny möbelserie tagits fram. Det är den   första för den världsomspännande skönhetskoncernen sedan samma uppdrag   gavs till Philippe Starck för tjugo år sedan.

Två gånger har han också arbetat för svenska företag. Med form av en   plastbehållare för flytande tvålen Bliw och av en matta för Asplund

 Vad anser du om svensk design?

– Den är originell och speciell. Men inte den enda som är speciell, och i dag är den framförallt en del av världen. 

 

Globaliseringen fascinerar honom och han hänvisar till den amerikanska   journalisten Thomas Friedmans bok om hur den förändrat världen. 

– Nyligen var ett indiskt företag på besök i min studio, och förra   veckan skrev jag mitt första kontrakt med ett kinesiskt företag. Nya   världar, nya utmaningar!

Stefano Giovannoni ser riktigt nöjd ut. Under de kraftfulla ögonbrynen   plirar två pigga ekorrögon, och bakom den teoretiskt så välformulerade   formgivaren ser jag nu konturen av Girotondo, hans renodlade lille  gubbe  som för två decennier sedan förändrade designvärlden.