Trären trend
Du har väl inte målat din gamla furusäng? Eller ännu värre, eldat upp den? Sträck upp ett vått finger i luften och känn eko-vindarna blåsa att ”tall är ball”. Och ju fler synliga kvisthål desto bättre!
Som 70-talist tillbringade jag somrar och vintrar i stugor där furu dominerade eller enväldigt härskade. Golv, väggar, tak, matbord och stolar, våningsäng och soffa, allt var av furu, och kvällar när jag hade svårt att somna räknade jag kvisthål i taket från överslafen. Jag älskade att tälja smörknivar under helgernas långpromenader och var fantastiskt stolt över min egenhändigt gjorda svepask i träslöjden.
Men det kanske blev en furupryl för mycket, för i vuxen ålder har jag alltid sagt: Aldrig mer furu!
Barndomens furuöverdos har gjort att jag haft svårt för trärena ytor överhuvudtaget, möjligen med undantag för exotiska träslag som teak och jakaranda. Sedan jag flyttade hemifrån har vattenbaserad vit lackfärg varit en stor förbrukningsvara, allt trärent som kommit i min väg har fått färg!
Men ”man ska aldrig säga aldrig” för nu står jag här, i en ny tid med nya värderingar, och blir lycklig när jag ser Anki Gneibs furubord för Arvesund. Det utstrålar ekologiskt återbruk och närproducerat, nytänk och enkelhet i ett. Och kanske spelar barndomsminnena in, bordet fyller mig med hemtrevnad och längtan efter pannbiff med lök …
Denna positiva känsla för furu och björk har smugit sig på, jag har försökt mota bort den och övertalat mig att den är övergående. Men till sist har jag släppt alla gamla löften och nu står jag här med öppen famn och välkomnar (nästan) allt som är trärent.
Årets möbelmässa i Milano var en ren fröjd, för i var och varannan monter dominerade återigen det trärena, gärna grovt tillyxat som en hyllning till ursprungsformen, och i flera fall mixades olika träslag i samma möbel. Välkommen ekologiska, hållbara, trärena trend!
