Hon gillar att klä sig som Pippi Långstrump och är i sin formgivning lika ­uppsluppet tvärtom som förebilden.
I sin uppenbarelse och design befinner sig Ineke Hans långt ifrån svartklädd ­minimalism och rätlinjighet.

Typiska stildrag
• Folkloristiska inslag ur holländsk tradition.
• Medvetet ”barnsliga” konstruktioner och ­ proportioner.
• Robust design med humor.

FÖDD 1966.  BOR I Arnhem, Nederländerna. YRKE  Form­givare, inredare, utställningsarkitekt.

På möbelmässan Stockholm furniture fair 4–8 februari får den svenska publiken stifta närmare bekantskap med denna kreativa inredare och formgivare. Som inbjuden hedersgäst, Guest of honour, har hon uppdraget att gestalta möbelmässans entrétorg.
I den samtida designlitteraturen betraktas Ineke Hans som en ”berättare”, en designinriktning och en frukt på det träd som alltsedan 1990-talets början frodats i den holländska myllan.

 

För Ineke Hans är berättandet sista steget i den designprocess som startar av nyfikenhet och fortsätter i undersökningar av såväl föremålens psykologiska bottnar som det intrikata samspelet mellan människa och objekt. Hon har en stark tilltro till tingens magiska krafter och anser att lyhördhet för sambanden människa–föremål är en absolut förutsättning för en möbelformgivare. Medvetet utförd ”icke-design” och ”barns- liga” konstruktioner liksom folklorism är inslag i hennes ofta robusta design. Hon har också studerat vad som händer om möbler och föremål målas svarta, och skrivit om ämnet.

Ineke Hans är utbildad på konstskola i Holland och fick sin masterexamen i design från Royal college of art i London. Där stannade hon i ytterligare tre år för att arbeta med Habitat innan hon 1998 återvände till hemstaden Arnhem för att ­starta sin egen verksamhet.

Att hon under de senaste tio åren arbetat med såväl smycken som inredning, utställningar och köksredskap – vid sidan om möbler, vilket hon ser som sin huvuduppgift – tycker hon är en förmån. Till de kända uppdragsgivarna hör italienska ­Cappellini, och hennes arbeten ­ingår i samlingarna hos bland annat Musée des arts décoratifs i Paris och Victoria and Albert museum i London.
 

Humor och magi

Med det engelska ordet taleteller (berättare, sagoberättare) beskrivs Ineke Hans i den nya designboken Desire. Likt övriga ”design­berättare” använder hon sig av allt som industrisamhället producerar, och förvandlar det till design i nytt sammanhang – med en ny historia. Bland vår tids många designgrupperingar är de poeter/filo­so­f­er som likt Ineke Hans vill öppna våra ögon för vardagsföremålens inre magi. Som med sin humor får oss att le och vars föremål alltid pockar på nya frågor.

Designinriktningen uppstod i Holland och Belgien under tidigt 1990-tal. Hella Jongerius, Joris Laarman och Marcel Wanders, för att nämna några, är Ineke Hans landsmän och kolleger i detta fabulerande. I dag återfinns berättarna över hela världen.

Säkert skulle flera av hennes föremål också passat utmärkt på utställningen Konceptdesign som visades 2005 på Nationalmuseum i Stockholm. Här gick frågandet, det kritiska undersökandet och inte minst berättandet som en röd tråd genom salarna. Samma år medverkade Ineke Hans också i museets utställningsserie Craft in dialogue.

»Jag älskar Gerrit Rietveld!«

Vad arbetar du med just nu?
– Jag och mina medarbetare är upptagna med ett intressant projekt med ­Magis. En stol för holländska Ahrend är snart klar och förhoppningsvis ett nytt föremål för Cappellini. Vi inreder också Robobanks nya huvudkontor i Holland. 

Nämn två formgivare som betytt ­mycket för dig. 
– Jag älskar Gerrit Rietveld! Han var en av pionjärerna, men ligger också nära det mänskliga genom sin praktiska sida. Hans röda, blå och gula stol är förstås känd, men senare formgav han på ett mycket personligt sätt för massproduktion, aningen klumpigt men med fötterna på jorden. Under kriget gjorde han en stol i aluminium från ett störtat flygplan. Den är vacker både i material och teknik, poesi och designvilja.
Achille Castiglioni ligger nära det här, men visar mer elegans, vilket också kan vara eftersträvansvärt. Jag vill även nämna Marcel Wanders fantastiska Knotted chair. Den är bara tio år gammal, men redan en så viktig del av vår designidentitet att man lätt glömmer hur den öppnade våra ögon. För nya material och tekniker, för historiska samband, typologi och poesi.