20-talsvillan utgår från en färgad bas och inspirationen stavas Ralph Lauren

Tjugotalsvillan renoverades och inreddes i en Ralph Laurensk, kustnära stil

villa_nockebyhov3

Mia och Johannes har renoverat i etapper. ”Vi vill inte att renoveringen ska gå ut över familjen och har därför tagit hjälp, inte för att vara lata utan för att vi helt enkelt värnar mer om tiden med varandra.”

villa_nockebyhov2

Fönstret i orangeriet är inspirerat av en spegeldörr i parets förra bostad och är beställda från ett snickeri i Mora.

villa_nockebyhov1

Uteköket har stänkskydd av rostig plåt  och porslinsho från Ikea. Stolar, Åhléns.

uterum_utekok

Trädgårdsmöbeln är köpt secondhand. Vedhyllan ett hembygge , tidigare för inomhusbruk.

uteplats_altan

Köket i 20-talsvillan  är från Ikea med bänkskiva i marmor.

kok_lantligt

Platsbyggda hyllor med porslin från Ostindia från Rörstrand, glas Orrefors, tavlor PB home och urna Floristkompaniet. Bordsunderlägg, Spode, vas Dagg  och ljusstake Svenskt tenn.

kok_lantligt2

Soffgrupp från Mio, sidobord och medicinflaskor, PB home, kruka, loppis. Kuddarna är köpta i Istanbul och på Bruka.

vardagsrum_howardsoffa

Fåtölj från Bröderna Andersson, vägglampa från loppis, urna Floristkompaniet, matta, Day.

vardagsrum_howard

Platsbyggd skrivhörna, tapet Ralph Lauren.

hall_skrivbord

Sovrummet är inrett i klassisk Ralph Lauren-anda med tapet från denne. Sänglampa från Lexington och matta, Ikea.

sovrum_lantligt_romantiskt

Dottern Ellas säng från Ikea. Sina böcker förvarar hon i en hembyggd tallrikshylla.

sovrum_draperi

Ingen bio på gångavstånd, inga kulinariska restauranger eller charmiga hål i väggen där man kan köpa takeawaykaffe på väg till jobbet. Men inbitna stadsborna Johannes och Mia föll pladask för den pittoreska tjugotalsvillan i Nockebyhov i Stockholm. Det är snart fem år sedan de stegade in på visningen.

– Jag kände omedelbar kärlek, det satt liksom i väggarna. Men jag föll också för området, Bullerbykänslan och naturen runt knuten. Att vi samtidigt väntade vårt andra barn gav oss eld i baken, säger Mia.

Johannes berättar om det första telefonsamtalet med mäklaren:

– Det hade varit sjukt mycket folk på visningen och jag trodde egentligen aldrig att huset skulle bli vårt, men när mäklaren ringde sa jag ”det här huset ska vi köpa”. Hon påminde mig om att budgivning tillämpas, varpå jag sa: ”Okej, men då måste det gå fort för vi ska snart få barn!”

Mia flyttade in med skräckblandad förtjusning, lite läskigt var det att lämna stan.

– Men när jag landade och insåg att jag hade en trädgård att påta i, och ett helt hus att inreda precis som jag ville, slog det all citypuls i världen.

Genast startades en omfattande renovering som sedan utförts i etapper. Parkettgolv och plankgolv har behandlats och samtliga väggar målats dimgrå eller tapetserats med Ralph Lauren-ränder eller toile de jouy-mönster. Väggar har rivits och ett extra fönster  fällts in i köket, som gjordes splitternytt i inledningsfasen. Ett badrum har renoverats i marockansk anda och stammar bytts.

Utvändigt då? Fasadmålning och dränering har genomförts, tomten har schaktats och parkeringsplats anlagts. Förråd och utekök har tillkommit och husets forna 118 kvadratmeter har blivit 148 genom en utbyggnad i två plan.

– Vi har planerat och skaffat material, annars har vi lejt ut det mesta av arbetet till hantverkare. Min pappa har också varit en ovärderlig hjälp, han skulle kunna bygga en rymdraket utan att se några hinder. Jag är uppvuxen på byggmässor och har alltid älskat att fixa och hitta lösningar, säger Johannes.

Mias område är färg, form och möblering. Hennes stil drar åt det koloniala och kustnära, ”coastal living”.

– Jag inspireras av allt jag ser, det kan vara en schysst restaurang, kompisars hem eller en vacker pryl. Jag kan fastna för en brokig kruka och utifrån den försöka skapa ett rum med samma känsla. Det låter klyschigt, men jag gillar att blanda gammalt och nytt, och jag utgår alltid från en färgad bas. I mitt barndomshem skulle allt vara vitt, vitt och åter vitt, och jag tror att jag fick nog av det. Jag vill ha det ombonat. Det märks bland annat i husets utbyggnad, det så kallade orangeriet. Längs ena sidan löper en platsbyggd förvaringsmöbel som hyser Rörstrandsporslin, kristallglas och kokböcker. I de specialbeställda spröjsade fönstren står gröna växter, och den skavda dörren till orangeriet minner om forna dar.

– Vi plockade med dörren från vår lägenhet i Vasastan, den blev över när vi renoverade där och tidsmässigt passade den perfekt. Vi utgick till och med från dörren när vi letade fönster, berättar Johannes.

– För mig är det inte viktigt att ha de ”rätta” grejerna, säger Mia. Jag har till exempel aldrig suktat efter designstolar. Då köper jag hellre stolar secondhand och klär om dem med ett tyg från mormor. Men jag vill ha ett varmt och fridfullt hem att landa i efter jobbet. Jag hämtar energi genom att gå runt och byta plats och känna på saker, och jag älskar att göra det trivsamt för familj och vänner.

Mia ser det som en ära att få förvalta den snart hundra år gamla villan.

– Jag känner att vi har lyckats bibehålla husets själ och det är jag stolt över.

Av: Sofia Thörevik Foto: Lina Eidenberg Adamo