Foto: Stephanie Sifvert

Per Holknekt om tiden som hemlös och livet i Djursholmsvillan

Han har varit hemlös och bott i ett skogsparti, startat 36 bolag och är en av Sveriges mest anlitade föreläsare. Superentreprenören Per Holknekt bjuder här in till visning av Djursholmsvillan – som han köpte utan att ha sett den först.

Den pampiga byggnaden i Djursholm är omgiven av säkerhetsgrindar och ser enorm ut. Men skenet bedrar. Det är inte i detta palats superentreprenören Per Holknekt bor, utan i en modernare tillbyggnad strax bakom.

– Huset framför vårt har tillhört Palestinas ambassad och kallades för Arafatbyggnaden. Det ryktades att han byggde en massa lönngångar under jorden här, men det är nog mest en skröna, säger Per då han tar emot Sköna hem. 

Matbord från Hay, matta under matbordet från DIS, taklamporna från Rubn. ”Jag har inga problem med att andra dricker vin när vi har middagar, och folk blir mindre provocerade av att jag inte dricker. Det ligger väl i tiden.” Foto: Stephanie Sifvert

Det 190 kvm stora boendet har vackra ljusinsläpp samt tomt i tre väderstreck. Här bor Per tillsammans med sin hustru Linda och parets dotter Carla, 2 år. Lindas dotter, som är 13, bor också här varannan vecka. 

Det är parets första gemensamma boende och båda bodde före flytten inne i Stockholms innerstad.

– Det var tusen olika saker som gjorde att vi föll för detta boende. Min fru var gravid och vi ville hitta en plats som inte var i city, men som hade allt ändå. Här finns lekpark precis utanför, förskola ett par hundra meter härifrån, nära till tåget och en badbrygga.

Paret köpte huset utan att Per hade sett det i verkligheten.

– Linda har bott i det här området tidigare och mejlade mig att hon hittat ett hus. ”Bra, då köper vi det!” svarade jag.

Det vita lantköket har de förra ägarna satt dit. Foto: Stephanie Sifvert

Per Holknekt är grabben från Falun som växte upp i en fin villaförort med en far som var högt uppsatt inom polisen och en mor som var metodiklektor. Första kapitlet i hans framgångssaga skrevs i början av 80-talet då han vann stor auktoritet inom skateboard- och streetwearvärlden. Han flyttade till Los Angeles och stannade där i fem år och bodde i coola hus på stranden.

– Det var spartanska boenden men fantastiskt läge. Jag tycker fortfarande att läget slår själva boytan.

Livet lekte. Sedan föll han för frestelserna alkohol och droger och efter ett samtal med sin mor insåg Per att han var tvungen att komma hem till Sverige igen och börja om. 

– Jag gjorde den där klassiska lantisresan med att börja i Högdalen och sedan sakta flytta inåt, närmare city, ju bättre det går. 

Efter hand landade han på Tulegatan i Stockholm och träffade sin äldsta dotters mamma. De köpte ett hus i gamla Enskede, strax söder om stan. Därefter följde en dramatisk separation.

– Jag misskötte mitt liv ganska hårt den tiden, tvingades ut ur mitt ombonade liv och hem, och hamnade ute i kylan.

Du blev hemlös, vilket du varit öppen med tidigare. Hur gjorde du rent praktiskt? Var sov du?

– Ibland i ett litet rum på Bellmansgatan, ibland på en liten bergsknalle i skogen i Sandsborg, strax söder om stan. Där kunde jag gömma mig. Min hemlöshet började vintertid vilket gjorde det kärvt. Men bussar är varma. Jag sov på den plats som bjöds.

Allt vände när Per promenerade in på socialen, presenterade sig och bad om hjälp med mat. 

– Jag sa: ”Jag heter Per Holknekt och har misslyckats med mitt liv. Det blir nog bättre om ni bestämmer vad jag ska göra”. Jag valde att lägga mitt liv i bättre vetandes händer. Det är en ganska omanlig talang jag har, att be om hjälp.

Denna självinsikt räddade troligtvis Pers liv. De vänliga själarna på socialen hjälpte Per att komma in på ett behandlingsprogram. Sedan fick han tydliga direktiv om hur han skulle ta sig tillbaka till samhället igen, genom att söka jobb, betala räkningar i tid och så vidare. 

”Inte sällan brygger jag färskt kaffe och ställer i bilen. Sedan lämnar jag min dotter på förskolan. 75 meter därifrån ligger Ösbysjön. Där dricker jag mitt kaffe på en bänk, tittar ut över vattnet och laddar kraft inför dagen.” Foto: Stephanie Sifvert
I hallen syns spår av Pers intresse för skateboard och streetwear. Hallbänk från Norrgavel. Foto: Stephanie Sifvert

Per tog mod till sig och sökte jobb på en reklambyrå och blev överraskad över att få tjänsten. Där återföddes lusten att skapa igen. Via ödets nyckfullhet korsades hans vägar med designern Karin Jimfelt-Ghatan. Det slog kreativa gnistor mellan dem och snart hade de startat modemärket Odd Molly. 

Framgången för Odd Molly blev i princip omedelbar och 2008 börsnoterades företaget. Här hade berättelsen om Pers bergochdalbana i livet kunnat planas ut och fått en trevlig avrundning. Men nu dök andra bekymmer upp.

– Visst var det en revansch att stå på börsen, ringa i en klocka och tjäna jättemycket pengar, absolut! Som kille har jag närt en önskan om att någon gång få göra exakt vad jag vill, vilket gick lite överstyr. 

Per köpte en våning på 300 kvm i Kreugerska palatset på flotta Villagatan (tillsammans med dåvarande hustrun, artisten Lena Philipsson), fräcka bilar, hus på Ingarö och exklusiva märkeskläder. Inte helt otippat drog dock pengarna till sig folk med en dold agenda, vilket blev hans nästa sorg i livet.

– När jag förstod att det inte var mig de ville ha, utan min plånbok, så sved det lite.

Med tanke på att du är känd för din omvärldsanalytiska förmåga undrar man om du inte borde ha anat detta?

– Inte då. Jag var emotionellt tondöv. Men det gällde inte bara kvinnor. De som ville hänga med mig för att spendera mina pengar var mestadels killar, faktiskt.

Idogt grävande golddiggers i kombination med en massa inbjudningar till fester och galapremiärer blev en dålig mix för bekräftelseknarkaren Per. Hans terapeut rådde honom att konsekvent tacka nej till premiärer och liknande, och eftersom Per är duktig på att lyda experters råd så gjorde han det.

– Jag isolerade mig mer. Kanske har det med ålder och erfarenhet att göra, men just nu trivs jag väldigt bra. Jag arbetar hårt och hänger med min familj. Det är det enda jag har behov av.

Ditt liv har gått i rasande fart genom olika ytterligheter. Från att vara hemlös till att bli en uppburen serieentreprenör, god för massor av miljoner. Har du hunnit reflektera över detta? 

– Idag ser jag ett enormt värde i den erfarenheten som gör mig ödmjuk i olika situationer. Jag behöver inte fyrverkerier och överflöd för att vara tillfreds utan jag får harmoni av ganska lite. 

Per tystnar och blickar ut över den öppna planlösningen, där exklusiva designlampor hänger i taket.

– Samtidigt är det lätt att sitta här i Djursholm i ett fint hus, med en Maserati parkerad utanför och säga det! Just nu så lever jag på undantag. Mitt livs basläger är när jag är längst ner i dalen i ett tält. Så länge jag har den livsinställningen så blir jag inte så girig.

”Jag hade förutfattade meningar om att folk i Djursholm var snobbiga och dryga. Men när jag klev in på Monrad’s vid torget tog de emot mig med öppna armar. Jag brukar köpa med mig färska havskräftor härifrån.” Foto: Stephanie Sifvert
Lampa/spegel från Pers eget märke Monlux. Fotot föreställer Per och äldsta dottern Julia, taget av Roger Borgelid. Foto: Stephanie Sifvert

Holknekt är de diametrala motsatsernas affischnamn. Han gifter sig med den ena snygga och framgångsrika kvinnan efter den andra, men får ibland så dåligt självförtroende av ”alla andra vackra och smarta karlar som finns utanför dörren att jag bara vill gå hem och vara ensam”. Han är flygrädd men har tagit pilotcertifikat. Han har scenskräck, men har ändå hunnit avverka 1 230 föreläsningar (”Jag räknar alla. Jag räknar allt.”). Han är verbal och otroligt bildad – men koketterar med att han inte läst en bok sedan 1972.

– Jag har inte läst någon av de stora skönlitterära klassikerna. Någonsin. Tittar knappt på tv heller. Har aldrig lyssnat på en podcast. Jag vill leva på livets scen och inte dess läktare. Jag vill själv vara med och påverka filmen, inte bara titta på den.

Fotot i sovrummet är taget av Roger Borgelid och föreställer Per i flyghanger. ”När jag väl hade tagit mitt flygcert var jag inte lika mån om att flyga längre, för då hade jag besegrat min flygrädsla.” Säng från Carpe diem, bordslampa Rubn. Foto: Stephanie Sifvert
Skönlitteratur tilltalar inte Per, men han tittar gärna i fakta- eller fotoböcker. Som denna, Fuck You Heroes, där fotografen Glen E. Friedman har porträtterat undergroundstjärnor inom skateboardvärlden, rap och punk. Foto: Stephanie Sifvert

I regiarbetet av sitt liv så ingår dramaturgiska inslag av att ständigt riva det han har byggt upp. Exempelvis så sparar han inga priser och pokaler eller utmärkelser.

– Allt ligger på soptippen eller har brunnit upp. Annars tittar jag på dem och blir för nöjd, saker liksom stannar upp, förklarar han. 

Även Pers hem och inredning har drabbats märkbart av denna ”riv och bygg nytt”-filosofi. 2008 fick Per veta att hans dåvarande fru hade en annan som det senare visade sig att hon väntade barn med. Då lovade han sin dotter att de skulle göra om alltihopa där hemma.

– Jag är en äkta drama boy. Vi tog ut varenda möbel i hela jävla huset, inklusive vitvarorna och ställde ut på gatan. Och så lade vi lappar i grannarnas brevlådor som löd: ”Kom och ta, varsågoda, ni får allt!”. Allt som skänktes bort var dessutom nytt. 

Sedan slipade Per om alla golv, målade om alla väggar och målade även huset exteriört. I samma veva eldade han upp alla kläder, prylar och fotografier.

– Och så började vi om. Jag kände mig ren efteråt. Ångrar det inte ett dugg!

”I dag får jag harmoni av ganska lite”, säger Per Holknekt vars liv varit en riktig bergochdalbana. Foto: Stephanie Sifvert

Per Holknekt har byggt 36 bolag och det senaste, Monlux, handlar faktiskt om inredning. Just i dagarna närmar sig Monlux samarbeten med några av USA:s exklusivaste hotellkedjor. De vackra Monlux-speglarna är handbyggda i Sverige, har både kall och varm belysning med dimmer och självklart sitter ett flertal pampiga sådana på väggarna i Djursholmsvillan.

– Till och med jag blir snygg i dessa speglar, även om de primärt tjänar som ställbara ljuskällor. Jag kan nästan byta hela rumskänslan bara med ett par analoga vred, säger han och berättar att den blygsamma ambitionen med märket är att lägga en ny dimension till inredningsbranschen.

Förutom de vackra speglarna är hemmet relativt avskalat, med vita väggar och finstämda möbler i smutsiga pasteller och några påkostade inslag i form av lyxiga lampor från Rubn och Flos.

– Jag älskar inredning, men det är inte lika viktigt för mig som för min fru, så hon får styra över det. Jag är förtjust i svensk design och en ”sucker” för danska märken, som Fritz-Hansen, men det är väl alla?

Helst köper Per möbler utomlands, på sina resor till New York, London eller Milano och struntar i att frakten gör att det blir tre gånger så dyrt som att köpa sakerna hemma.

– Jag är en varumärkesnörd snarare än estetisk nörd och hyser en enorm respekt för varumärken med en själ. Jag struntar i om det är ett snyggt hantverk, så länge det är dyrt! säger han skämtsamt och skrattar.

”Inredaren Jannice Wistrand har lärt mig att det finns fem olika sätt att puffa till kuddar på, ett av dem är tydligen genom att använda karateslag!” Den metoden är dock inte använd här i sofforna från Länna Möbler. Mattan är från Englesson, sideboarden från Asplund och bordslampan från Slettvoll. Foto: Stephanie Sifvert
”Motorcykeln köpte jag på en basar i Barcelona när jag och Karin Jimfelt-Ghatan var där för att skissa Odd Molly-kollektionen för sommar 2015. Själv förlorade jag mitt MC-kort när jag var 19 och har inte orkat ta nytt sedan dess.” Foto: Stephanie Sifvert

Hemmet är prydligt och välstädat på ett sätt som avslöjar att det förmodligen ser ut så här nästan jämt och inte enbart då Sköna hem kommer på besök.

– Min fru tycker att jag är pedant. Eftersom jag har ett kreativt, estetiskt kaos i mitt huvud hela tiden, så behöver jag ordning och reda omkring mig, annars blir det för rörigt. Att gå och plocka hela tiden är min lugnande tablett.

Per kan inte gå och lägga sig om det står ett glas i vasken, han hänger sina kläder färgkoordinerat och bäddar absolut sängen varje morgon.

– Folk tror kanske att jag är en halvslarver, men det är jag inte. 

Han går upp sex, skriver för närvarande på två böcker, driver två bolag och föreläser på heltid. Och lämnar och hämtar sin tvååring på förskolan. Han utstrålar produktiv skaparfrenesi och talar på ett eftertänksamt, poetiskt vis. Det finns ingenting i bilden av Per som målas upp nu, som indikerar det minsta att han skulle vara slarvig. När jag poängterar detta ser han uppriktigt förvånad och lättad ut.

– Jag lyssnar nog för mycket till min egen historik. Kanske behöver jag ge mig själv en bättre chans, jag är ganska skoningslös mot mig själv. 

Ur Sköna hem nr 2 2020.

LÄS MER: Karin förvandlade mörka trävillan till ett ljust och harmoniskt drömhem

LÄS MER: Platsbyggd perfektion i 1800-talsvåningen – totalrenoverad in i minsta detalj

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 300 000 andra - läs Sköna hem! Se erbjudande!