Stephanie Sifvert
Stephanie Sifvert

Sanna Lundell visar upp sin gård: ”Vi pratar om att gifta oss här”

På den magnifika gården Stora Lundby bor journalisten Sanna Lundell med skådespelaren Mikael Persbrandt. Här ryms familjens alla barn, en hund, en katt, ett stall med hästar, en imponerande konstsamling – och enligt ryktet även ett spöke…

En svart gallergrind öppnas majestätiskt långsamt då Sköna hems utsända kör in på grusgången mot Sanna Lundells och Mikael Persbrandts vita herrgård. Stora Lundby gård har elva rum och kök fördelade på cirka 500 kvm. Men det mest imponerande är förmodligen omgivningen: de stora ängarna med stall, äppelträd och totalt 40 hektar lantlig, lyxig eskapism.

– Jag var sugen på att köpa detta ställe redan fyra år innan vi faktiskt köpte det, berättar Sanna med minstingen Fox, 11 månader, i famnen. 

– Men då var tajmingen inget vidare. Jag och Micke var särbor, vår relation var strulig och hela tiden på gränsen till att ta slut. Sedan dök det upp på marknaden igen och då kände jag att det var meningen! 

”Jag hade som ett mål i livet att någon gång få bo på en hästgård”, säger Sanna Lundell som stortrivs med lantlivet på herrgården Stora Lundby. Foto: Stephanie Sifvert
Gården har anor från 1300-talet men nuvarande huvudbyggnad uppfördes 1948. Foto: Stephanie Sifvert
I hallen välkomnas besökaren av eldstad, vackert svängd trappa, persisk matta och tapet med William Morris-mönster. Trivseln infinner sig direkt! Taklampan är tysk och är köpt på Art n deco. Foto: Stephanie Sifvert

Kändisparets förhållande har varit stormigt genom åren. Detta till stor del på grund av den folkkäre skådespelarens drogmissbruk. Persbrandt diagnosticerades med bipolär sjukdom, typ 2, för några år sedan. I dag får Mikael medicin mot sin bipolaritet, något som förändrat allt till det bättre, enligt Sanna.

– Min relation till Micke är numera mycket bra. Vi har haft en berg- och dalbaneresa under våra 14 år tillsammans.

När det var som värst fick Sanna ta ansvar för allt det praktiska. Ansvaret för barnen låg helt på henne och hon hade nyss börjat frilansa som journalist och jobbade alldeles för mycket. I slut­ändan blev hon utbränd.

– Micke fanns inte där för mig under denna period. Det var min mamma som hjälpte mig när jag var ett vrak. 

Vi pratar faktiskt om att gifta oss här, på Stora Lundby.

Kriserna avlöste varandra och för två år sedan dog Sannas mamma plötsligt och tragiskt. De stod varandra väldigt nära och hade en fin relation. Den här gången fanns dock fästmannen Micke med som stöttning.

– Det var en enorm sorg, särskilt som min mamma var en otroligt livskraftig och levnadsglad person. Mickes stöd i sorgen var en ny del i vår relation. Sedan han fick sin diagnos och tog emot hjälp kan han finnas i mitt liv på ett annat sätt. Han är en stor anledning till att jag tog mig ur den där sorgen.

Ni är inte gifta?

– Nej, men förlovade. Jag är ingen ”bridezilla” som drömmer om bröllop. Vårt förhållande har också varit så stökigt i perioder. Men sedan mamma dog har jag blivit mer uppmärksam på det rent praktiska av juridisk karaktär, som kan underlättas om man är gift. Dess­utom är vår relation mer stabil i dag. Så varför inte? Vi pratar faktiskt om att gifta oss här, på Stora Lundby.

Har du funnit harmoni i livet nu?

– Ja, jag är absolut lycklig. Men jag betraktar mig själv som en övergripande harmonisk människa. Varje morgon kliver jag upp och utbrister: ”Vad härligt att vara här!” Och det oavsett var jag befinner mig i världen. 

Rastlösheten i kombination med nyfikenhet på världen har lett till att paret Lundell-Persbrandt har flera boenden. Förutom herrgården äger de en lägenhet vid havet i Cannes, en fiske­bod på Gotland och en lägenhet på Gärdet. Men sedan flytten till Stora Lundby känner inte Sanna lika stort behov av att resa längre. 

– Förut var mitt liv mer splittrat. Jag föreläste över hela Sverige, vi var särbor, mina hästar var långt borta, barnen bodde på olika ställen. Nu har vi en trygg bas här på gården. Varför ska jag åka i väg på spa, exempelvis? Vi har pool, bastu, en skön säng här – det kan ju inte bli bättre!

Vem städar mest – du eller Micke? 

– Micke, definitivt. Han tycker att jag är extremt slarvig, men jag håller inte med. Micke är pedant. Det är något med hans energi, han kan inte vara stilla. Hans mamma är likadan. Han älskar att möblera om och dona här hemma. Jag har ju mina hästar och hinner inte hålla på och städa och fixa hela dagarna. Blir det stökigt, så blir det! 

En snabb blick ut genom de stora, vackra fönstren gör att man undrar hur de egentligen får tid att sköta all mark. Tar de kanske in hjälp för sådant, i äkta Downton Abbey-stil?

– Det är Micke som sköter om hela den här parken du ser här utanför. Det stillar en del av hans rastlöshet. Jag är också rastlös, men jämfört med honom är jag en zombie. 

Sanna älskar hästar och är utbildad natural horsemanship-instruktör. ”Att ta hand om hästar är ett fysiskt krävande jobb. Det ska jobbas, mockas och fodras och man måste gå upp tidigt. Men jag älskar det. Vi har inte hästarna i stallet utan vår filosofi går ut på att ha dem ute året runt, de får leva som flockdjur.” Foto: Stephanie Sifvert

Sanna har alltid älskat hästar och ridning men det var först för några år sedan hon kom i kontakt med westernridning och quarterhästar.

– Efter utbrändheten kände jag att jag behövde göra något annat. Så jag utbil­dade mig till natural horsemanship-instruktör, vilket innebär att man kan läsa av hästar och använda deras eget språk.

Så nu är du kvinnan som kan tala med hästar? 

– Nja, det är snarare en kommunikationskunskap som innebär att jag kan lyssna på dem. Det blir lättare och säkrare att träna dem då. Exempelvis har vi dem inte inne i stallet utan de får leva året runt som flockdjur.

Herrgården är inredd på ett sätt som avslöjar att det bor två riktiga kulturpersonligheter här. Charmigt arvegods varvas med praktfulla pjäser inropade på auktioner och lyxiga, danska designermöbler. Men den mest fram­trädande röda tråden är all konst som pryder väggarna. Oljemålningar, litografier, fotokonst, helgonikoner.

– Vi delar inte samma smak gällande inredning men vi möts genom konsten. Det finns massor av konstnärer i vår släkt. Min brorsa Love ställer ut på Wetterling gallery, pappa målar, Mickes mamma är konstnär och han målar även själv. 

Ett generellt inredningsknep är väl att hemmet måste innehålla lite konstiga saker? Som känns. Så att det inte bara är snyggt och dyrt.

Förutom den konstbegåvade släktens alster rymmer hemmet verk av bland annat Francis Bacon, Marianne Lindberg De Geer, Erland Cullberg, Nathalia Edenmont och Lars Lerin, som Mikael också jobbat med.

– För mig är det viktigt att veta allt om konstnären vars verk jag fattar tycke för. Då blir det som att ha deras energi omkring mig. Som en roman i rummet som gestaltar sig i bilder. 

Hur tänker ni kring möbler och inredning i övrigt, eftersom ni har olika stil?

– Ett generellt inredningsknep är väl att hemmet måste innehålla lite konstiga saker? Som känns. Så att det inte bara är snyggt, dyrt och ”cleant”. Som det gröna skåpet som har stått uppe på gården i Jämtland där jag växte upp. Eller leopardfällen från Mickes mamma, som hon fick av en gitarrist från Senegal som hon hade en affär med på 70-talet. Väldigt icke-PK, men vad gör man? Det är väl ännu värre att kasta den? Inredning är en kostnads- och en tidsfråga – vad man väljer att prioritera i sitt liv.

Kvänumköket sattes in av tidigare ägare, men paret har tagit bort överskåpen och satt nytt kakel. Väggklockan är 50-talsikoniska Sunburst formgiven av George Nelson för Vitra. Foto: Stephanie Sifvert
Lampan har ursprungligen hängt i en tysk bank och är köpt på Art n deco, precis som det magnifika matbordet som tidigare stått i ett franskt kloster. ”Man undrar ju lite vad nunnorna eller munkarna gjorde vid det här bordet? Det är fullt av märken från knivar som gjort spår i det … Jag älskar möbler som har en historia!”, säger Sanna. Foto: Stephanie Sifvert
I bortre delen av vardagsrummet står Mikaels möbler från hans tidigare boende. Han föredrar stramt 60-tal, som fåtöljerna av Børge Mogensen. ”De är svindyra och helt omöjliga att sitta i, men Micke älskar det där hårda och obekväma eftersom han har diskbråck.” Sammetssoffan i förgrunden är Sannas drömsoffa, den heter Liljevalchs och är designad av Josef Frank för Svenskt tenn. Men hade hon fått bestämma helt själv skulle hon valt en rosa i stället. Foto: Stephanie Sifvert

Gården var delvis renoverad då paret köpte den. Dock i en stil som Sanna beskriver som ”Falcon Crest”. De har valt att gå varsamt fram, och än så länge är stora renoveringsprojekt som badrum och kök kvar. Här märks ett tydligt hållbarhetstänk. 

– Visst, det är inte som vi hade gjort det om vi fick välja. Men det satt ett fullt fungerande Kvänumkök här, det skulle kännas hemskt att kasta ut det. Vi har tagit bort överskåpen och satt nytt kakel. Och lite tapeter och färg på väggarna.

Sanna är dotter till författaren, låtskrivaren och nationalskalden Ulf Lundell. Hon växte upp i ett gult hus i Hasseludden, söder om Stockholm, och tillbringade somrarna och loven på mammans släktgård i Jämtland. Sedan skilde sig föräldrarna och Sanna flyttade till Söder med sin pappa. 

– När jag var 17 år flyttade jag till min första egna lägenhet, en liten etta på Klippgatan som jag inredde med terrakottafärgade, svampmålade väggar. Där satt jag och kedjerökte, festade och drack vin. En riktigt söderbohemisk period.

Hon poängterar att hennes klasskamrater aldrig har kommenterat vem hennes pappa är, troligtvis på grund av det svenska tankesättet att man inte ska tro att man är något. 

Men man undrar ju vad som händer hemma hos familjen Lundell-Persbrandt om pappans hits spelas på radion, eller om tv:n visar en Beck-repris...

– Jag försöker förklara för barnen att deras morfar var sin tids Håkan Hellström, men de förstår inte riktigt hajpen. Han var ju inte stor när de växte upp. Micke trivs inte med att se gamla filmer med sig själv, men å andra sidan är han för rastlös för att se på tv överhuvudtaget.

Frun i familjen som bodde här före oss kontaktade mig och berättade att de hade en exorcist ute på herrgården, eftersom de hade haft besvär av ett spöke
Boytan är cirka 500 kvadratmeter fördelade på elva rum och kök. ”Det var de stora ägorna vi föll för”, säger Sanna och berättar att det är Mikael som sköter om hela parken. ”Det stillar en del av hans rastlöshet.” Foto: Stephanie Sifvert
Foto: Stephanie Sifvert

Gården har en brokig och fascinerande historia. Bland annat bodde en excentrisk herre vid namn Söderman här som var jazzpianist. Abba och Lill Lindfors var här och festade under hans period. Och tydligen finns det tidigare husägare som vägrar att flytta, rent andligen. 

– Frun i familjen som bodde här före oss kontaktade mig och berättade att de hade en exorcist ute på herrgården, eftersom de hade haft besvär av ett spöke, en man med hög hatt. Tydligen skulle incidenter ha skett då folk blivit knuffade nerför trapporna.

Sanna har själv starka andliga drag och känner på sig direkt om en plats är hemsökt.

– Det spökar i min mosters hus. Och på pappas gamla gård i Skåne spökar det utav helvete också! Där kunde jag se gestalter och vågade inte gå upp på övervåningen. Obehagligt. 

Hon hävdar dock bestämt att hon aldrig varit rädd på Stora Lundby, eller känt något otäckt. 

– Däremot kände jag direkt när jag kom hit första gången, att jag varit här förut. Och jag har ingen som helst anknytning till detta område. Kanske är det jag själv som går igen?

Ur Sköna hem nr 15, 2019 – Se alla bilder från reportaget i magasinet som ligger ute till försäljning nu!

LÄS MER: Hemma hos Magdalena Graaf: ”Terrorattacken var skälet till att vi flyttade”

LÄS MER: Alexandra Pascalidou öppnar dörren till sitt privata hem – kika in!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 6 nr av Sköna hem - få 2 skålar från Rörstrand. Läs mer!