Tre och ett halvt sekel efter det rysliga Stockholms blodbad (1520) flyttade Linda Perini till Stortorget i Gamla stan – Stockholms äldsta, mest historiskt bevingade plats. Som tur är har hon bara ett fönster mot gatan, en gränd där turisternas förtjusta utrop ekar i kör mellan väggarna.
Låter namnet bekant? Med en fil mag i statskunskap och restaurangdrift i ryggen, det senare tillsammans med italienske exmaken, växlade Linda Perini vid 40-plus över till inredare, stylist och nu senast, butiksägare. Sedan i våras driver hon Bosa store på Sibyllegatan – Bosa som i det anrika keramikföretaget norr om Venedig, med husdesigners som Jaime Hayon och Luca Nichetto.
MÄSSING PÅ KRITVITT. Hur lyfta ett muggigt björkkök med små medel? Det enda Linda gjorde var att måla vitt och komplettera med mässingsplåt – i stänkskydd och köksöns front. Och så bytte hon till Smegkyl och byggde in en ful, synlig fläkttrumma. ”Jag hade inte råd att helrenovera köket, så vitfärgen fick ge ljus och mässingen värme.”Foto: Anne Nyblaeus
Guldvas och lampor kommer från italienska Bosa.
Kärleken till designern Per Söderberg tog Linda med sig, se matbord och bänk. Stolarna i mörkbrun flätad korg är Patricia Urquiolas Flo.
Per Söderberg igen, hans No early birds-sekretär av mässing och stål. Ovanpå fr v: vas Showtime av Jaime Hayon för BD Barcelona, egyptiska ljusstakar av Edvin Öhrström och liten Janusvas av Anna Petrus, båda Svenskt tenn, keramikskulptur Hopebird, Bosa by Hayon. ”Jag älskar Jaime Hayons formspråk, man ser på en gång när han har varit framme. Och jag älskar att blanda metaller – silver, mässing, koppar och tenn – varför hålla sig till samma?” På väggen Adnet-spegel i olivgrönt läder, Gubi.
– Inredning var mitt sidointresse och med åren blev det slitigt med krogjobbet sent på nätterna. Bosakeramiken såg jag första gången i ett italienskt magasin. Wow, jag föll direkt.
Linda besökte Bosas fabrik i Borso del Grappa och fick agenturen för Sverige. Detta som en förklaring till att hennes efter-skilsmässan-trea på 79 kvm i Gamla stan är full med hästhuvudsvaser, superdollskulpturer, guldbubbellampor, illröda monster och apmasker.
LINDAS MULLVADSHÅLA. ”Sängkammaren är det enda rummet där jag tillåtit mig att gå loss med lite färg. Det är Farrow & Balls Mole’s breath, och jag har samma färg på sammetsgardiner och snickerier för att rummet ska kännas större.” Grå är också Jaime Hayons hästhuvudsvas ovanför sängen. Sedan återgår Linda till ordningen: Vita linnelakan från Society och vit skulptur med platinahjärta, Nika Zupancs Superdoll.
Sänglampa i koppar, Örsjö belysning, och golvspegel Adnet i kalvskinn, Gubi.
APKUL NATTDUKSBORD. Jaime Hayons Monkey table för BD Barcelona.
Här ska dock Linda främst berätta hur hon – varannan vecka – får plats med fyra barn, varav två tonåringar, och en cane corso-hund fast hon krympt sitt boende med cirka 150 kvm. Utmaningen: att budgetrenovera lägenheten så ljus, rymlig och luftig som möjligt.
LYCKAD INTEGRATION. Från köket och matplatsen är steget kort till soffhörnan – Lindas gamla Ghostsoffa av Patricia Urquiola var för stor och djup, så det fick bli en ny, grundare. ”Jag var tvungen att krympa möblerna för att de inte skulle hamna för tätt inpå varandra. I stället för soffbord har jag tre små sidobord som går att flytta.” Borden är T-table och Joya av Jaime Hayon, Bosa store Stockholm, samt Paola Navones Irony i stål/nät, för Gervasoni. Lampor, masker och övrig keramik, Bosa. I förgrunden Francesca Bosas vändbara vas Paire i nyansen klassiskt guld.
COMPACT SLEEPING. ”Hur får man in fyra barn i ett rum? Jag ritade våningssängarna och en snickare byggde, det viktiga var att underredet på översängen blev slätt, inga ribbor fick synas. I rummet finns också ett långt skrivbord med fyra stolar, men oftast gör barnen läxorna i köket. Jag har kompenserat min 16-åriga dotter med ett eget litet dressing room. Och de har ju varsitt rum hos pappa.” Stol, Arne Jacobsens Droppen, hampamatta, Armadillo, Koushi lamp av Mark Eden Schooley, handsydd i hans ateljé i Paris, från Artilleriet. I fönstret Giovanni Mottas monster i ferrarirött, Bosa store Stockholm.
Linda Perini i ”lyxväst” från Zadig & Voltaire, keramikmugg av Åsa Lindström.
– Jag målade allt kritvitt, det gjorde mycket för ljuset, och bytte till mindre möbler. Takhöjden på 3,30 meter har varit min räddning. Ibland längtar jag ihjäl mig efter större rum, men det är mysigt med compact living också, man kommer närmare varandra. Och det är bra att barnen får se att livet inte tar slut för att man inte bor på 200 kvm och har egna rum.
