Stefano Giovannoni sätter formen
Stefano Giovanni sätter färg och form på vardagens föremål. Sköna hems Dan Gordan träffade den lekfulla formgivaren på hemmaplan i Milano.
Han är kraftig som en kompakt tjur, karaktärsfull med kraftiga ögonbryn och med ett stort leende i ansiktet. Men det vänliga anslaget till trots inleds intervjun med Stefano Giovannoni på en poetisk eller möjligen teoretisk nivå jag har lite svårt att greppa.
– Din nya lampa, inleder jag, påminner mig om både så kallad primitiv konst och skulpturer av Picasso eller Henry Moore. Håller du med om den beskrivningen?
Han tittar upp och svarar snabbt:
– Nej, nej, inte alls. Fel. Det handlar om symmetri. Om en lek med metafysikens lagar. Lampan är geometri i ett möte med minne och mening.
Minne och mening är två vackra ord, tänker jag, men när han ser min aningen frågande min,
tillägger han:
– Ja, okej då, man kan se lampan som en mask som släpper igenom ljus på väggen. Och visst, jag kan se att den i uttrycket påminner om primitiv konst.
Stefano Giovannoni är känd som designern bakom en rad av Alessis mest framgångsrika produkter, ofta av det mer lekfulla slaget. Nu har han gett form åt en lampa för holländska Moooi och jag träffar honom i deras showroom i Milano. Själv bor han, berättar han senare, bara hundra meter bort i en röd tegelbyggnad som rymmer både ateljé, bostad och på bottenvåningen ett stort showroom. Det senare under den stora möbelmässan i april uthyrt till Tom Dixon och dennes utställning.
Det teoretiskt poetiska anslaget lämnar han snart, hyggligt nog, och berättar entusiastiskt om sitt konkreta designliv. Själv minns jag hur förtjust jag blev över hans toalettborste Merdolino – en grön benknota nedstucken i en blomkruka.
– Den var kul, håller han med. Men jag har ingen särskild favorit. Alla projekt är nya.
Beskriv din stil!
– Stil? På 1900-talet kunde design, precis som konst, kopplas ihop med en speciell stil och med språk. I dag däremot tittar vi på historien samtidigt som vi ser oss omkring i världen, i 360 grader. Själv är jag väl den mest eklektiska designer som finns. Jag har gjort allt från glassar till bilar, förpackningar, mobiler, kök, badrum, en dator, glas, klockor … Dock ingen båt …
Det känns både onödigt och omöjligt att fösa in Giovannoni i någon stilfålla. Skulle det ändå göras vore det inte i den minimalistiska.
– Min lärare var minimalist så jag inledde faktiskt min gärning i den riktningen. Men med tiden blev min värld populärkulturens och jag hade en önskan att öppna mig för ett vidare designperspektiv.
I slutet av 1980-talet sökte han, tillsammans med vännen Guido Venturini, upp Alberto Alessi på fabriken i den lilla byn Crusinallo i italienska alperna. ”De var nervösa, men också lekfulla och tydligt inspirerade av serier”, har Alberto Alessi skrivit om mötet. Han visade runt dem i fabriken och fick de (relativt) unga formgivarna att insupa atmosfären. När de senare återkom med skissblocket fullt, fann Alessi bland alla teckningar en bricka i metall med en liten gubbe perforerad runt kanten.
– Ja, det var Girotondo och brickan blev mitt första designobjekt, minns Giovannoni och gör en snabb skiss av gubben för att försäkra sig om att jag hänger med.
– Den innebar en revolution och det blev med tiden hundratals varianter med den lille gubben. Girotondofamiljen är den största succén i designhistorien – sju miljoner föremål har sålts genom åren, konstaterar formgivaren med ett litet skratt.
För Alessi kom Giovannoni och Girotondo som en skänk från ovan. I ett tufft läge för företaget blev den lille gubben inledningen av ett nytt och extremt framgångsrikt decennium. Ett år senare, 1990, var det dags för Philippe Starcks citronpress. Och på den vägen fortsatte det under många år.
Vad är viktigast, skönhet, funktion eller lekfullhet?
– Jag pratar aldrig om skönhet, svarar han bestämt. Skönhet betyder ingenting, eller snarare, den betyder olika saker för olika människor. Funktion, jovisst. Lek, absolut. Vi måste leka.
Någon designfilosofi är det svårt att se i hans omfattande produktion, men själv säger Giovannoni att den franska sociologen Pierre Bourdieus tankar om objekt och samhälle, varit viktiga för honom.
– I vårt rika samhälle behöver vi inte fler saker, varken möbler, lampor eller kläder. Vi har redan allt vi behöver. Ändå har objekten en stark mening och betydelse för oss. De representerar och identifierar oss och kan utgöra skillnaden mellan rik och fattig, mellan en kulturell och en mindre kulturell människa. När jag kom in i designvärlden blev det viktigt för mig att avdramatisera allt det här. Jag ville avlägsna mig från den här ”show off”-mentaliteten, och ironi blev mitt förhållningssätt.
Senaste tiden har han arbetat mycket för L’Oréal, bland annat med butiksinredningar för vilka en ny möbelserie tagits fram. Det är den första för den världsomspännande skönhetskoncernen sedan samma uppdrag gavs till Philippe Starck för tjugo år sedan.
Två gånger har han också arbetat för svenska företag. Med form av en plastbehållare för flytande tvålen Bliw och av en matta för Asplund.
Vad anser du om svensk design?
– Den är originell och speciell. Men inte den enda som är speciell, och i dag är den framförallt en del av världen.
Globaliseringen fascinerar honom och han hänvisar till den amerikanska journalisten Thomas Friedmans bok om hur den förändrat världen.
– Nyligen var ett indiskt företag på besök i min studio, och förra veckan skrev jag mitt första kontrakt med ett kinesiskt företag. Nya världar, nya utmaningar!
Stefano Giovannoni ser riktigt nöjd ut. Under de kraftfulla ögonbrynen plirar två pigga ekorrögon, och bakom den teoretiskt så välformulerade formgivaren ser jag nu konturen av Girotondo, hans renodlade lille gubbe som för två decennier sedan förändrade designvärlden.